Bara glasögonen som fattas

Man kan inte gömma sig från sig själv
Man kan inte ta sig ur sin egen kropp och lämna sina känslor någon annanstans
Tänk att det fortfarande kan göra ont i mig
Snart två år senare
Jag kan fortfarande titta på bilder av dig och slitas inuti
Du skrev någon gång att "han" är som Voldemort
"Han" kanske inte är jag, men allt du skrev passade in
Du tog och tar större plats i mitt liv än du förtstår
Jag har nog aldrig tagit en sån plats hos någon
Jag antar att det är det som gör ont
Han är som Voldemort. Delad, inte ond utan delad.
Jag är inte som han. Jag är fortfarande hel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0