Tidsfördriv i väntan på döden

Det enda vi kan göra för att inte må dåligt är att hålla tankarna på någonting annat. Men jag har tappat lusten. En vän till mig står med ena foten på första trappsteget och det andra på marken. Själv har jag nog klättrat klart, det finns inget bra sätt att gå baklänges nerför en trappa. Och nästa trappa är utom synhåll, om den ens finns. Det viktiga är att hitta mening i det man gör, men meningen har jag tappat. Med dig. Och dig. Och dig. Jag vill ut och klättra. Men var tar man tag i ett problem? Det är lite som att komma fram i kön utan att tränga sig, man får vänta på att kön tar slut. Jag behöver lösningar nu. Mina tre bästa år, blir mina sämsta. Att vara sjutton är dåligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0